Boy, have I got an update for you all today. This last week has peen absolutely phenomenal in terms of photoghaphy. I've taken enough pictures to cover a whole ten weeks of updates here. And dare I say it, they're some of the best pictures I've ever taken. So hold onto you hats, caps, hair, wigs, tupees or scalps; because you're in for one hell of a ride.
Urban exploration is something I've been quite fascinated by for a while. I think there's something really interesting and really sad about abandoned places. I imagine the people who built the place from the beginning. The people who lived or worked there. Every person who've ever laughed, cried and breathed at the once populated location. Why did it turn to dust? There's something really beautiful in all of that.
Unfortunately, I've never really found an abandoned place that quite captures that very sprirt. That is, until earlier this week.
Idag har jag verkligen en rejäl uppdatering att dela med mig av. Denna veckan har varit absolut fenomenal ur en ren fotografisk vinkel. Jag har lyckats ta nog bilder för att kunna täcka uppdateringar i tio veckor framöver. Dessutom vågar jag påstå att det är några utav de bästa bilder jag någonsin tagit. Så håll i hatten, kepsen, håret, peruken, tupén eller skalpen; för nu tar jag med er på en jefla åktur.
Urban exploration är något jag jag varit väldigt fascinerad av under en längre tid. Jag tycker att det är något väldigt intressant och väldigt sorgligt med övergivna platser. Jag börjar fundera på människorna som byggde stället. Människorna som levde och arbetade där. Alla som någonsin skrattat, gråtit och andats på den en gång aktiva platsen. Varför förvandlades det till en ruin? Det finns något väldigt vackert i det.
Tyvärr så har jag aldrig riktigt funnit ett ställe som fångar just de känslorna på bild. Förrän nu.
Tyvärr så har jag aldrig riktigt funnit ett ställe som fångar just de känslorna på bild. Förrän nu.
The first place Sebastian and I discovered. Nether of us have any idea of what it once was. Bottles, broken glass, filthy rags and dirt everywhere. Somwhere in the idustrial area of Malmö.
Det första stället jag och Sebastian hittade. Ingen av oss har någon aning om vad det en gång varit. Flaskor, krossat glas, smutsiga trasor och smuts överallt. Någonstans i den industriella delen av Malmö.
We found our way inside an abandonded building next to the place in the previous picture. Apparenty "ProCivitas" premises.
Vi lyckades ta oss in i en övergiven byggnad bredvid stället i den föregående bilden. Tydligen ProCivitas lokaler.
It was really creepy to walk aroud here. There were many signs that homeless people regularly use this place as shelter for the night. We even found syringes and a couple of condoms there. You had this eerie feeling that something really bad has happened there once.
Det var väldigt läbbigt att gå rundor här inne. Det fanns många tecken på att hemlösa regelbundet använder lokalen som sovplats om nätterna. Vi hittade till och med sprutor och några kondomer där. Man fick den obehagliga känslan att någonting obehagligt skett där en gång.
Det var väldigt läbbigt att gå rundor här inne. Det fanns många tecken på att hemlösa regelbundet använder lokalen som sovplats om nätterna. Vi hittade till och med sprutor och några kondomer där. Man fick den obehagliga känslan att någonting obehagligt skett där en gång.
After climbing through a fence and walking past a few "NO TRESPASSING" signs, we found this beautiful old foundry in Malmö. The foundry is called Kockums Mechanical Engineering, and was built in 1910.
Efter att ha klättrat genom ett staket och gått förbi en del Securitas-skyltar med texten "Tillträde förbjudet", hittade vi detta vackra gamla gjuteri i Malmö. Kockums Mekaniska Verkstad heter det, och byggdes redan 1910. Här kan ni läsa mer.
Suffering from vertigo whilst being a photographer is not recommended. Luckily, I don't.
Att lida av svindel och vara fotograf är inget att rekommendera. Det gör inte jag.
The day after the visit to the foundry, Sebastian and I ventured to an old dairy in Helsingborg. Even more "NO TRESPASSING" ignored. This time however, we had to climb through a shattered window filled with glass fragments at the edges. This was the first view you saw.
Dagen efter besöket till gjuteriet stack jag och Sebastian till ett gammalt nedlagt mejeri i Helsingborg. Ännu flera Securitasskyltar med "Tillträde Förbjudet" ignorerade. Denna gången fick vi dock klättra in genom ett krossat fönster fyllt med glassplitter i karmarna. Detta var den första utsikten man såg därinne.
There was a fire in this room back in June.
I juni brann det i detta rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar